En sak som man inte talar så mycket om, annat än i negativa ordalag, är föräldrar. En av de bästa sakerna med mitt jobb, förutom barnen och kollegorna är föräldrarna. Jag lägger väldigt stort värde i relationer med dem, för om de inte litar på mig så kommer det smitta av sig på barnen. Det kommer även innebära att föräldern tvingas lämna det allra dyrbaraste den har till någon som inte känns hundra. Att få ett sånt förtroende innebär absolut att man behöver kunna skilja på person och arbete och ta emot kritik som ibland kan vara tung.
Om föräldrarna inte litar på mig så kommer det smitta av sig på barnen. Det kommer även innebära att de tvingas lämna det allra dyrbaraste de har till någon som inte känns hundra.
Jag har suttit med föräldrar några gånger som varit ledsna över otrevligt bemötande från stressade pedagoger, eller känner sig oroliga över sitt barn för att denne t.ex. ramlat av en möbel när vi varit underbemannade. Vi måste alltid sätta barnen och föräldrarna först, och de samtal jag haft brukar gå bra och sluta med ett återvunnet förtroende.
Visst, ibland kanske man tycker det är onödigt att få skäll för en förlorad strumpa, men dessa scenarion händer inte särskilt ofta och i synnerhet inte om man verkligen har jobbat för ett gott relationsbygge. Och ofta kan det vara så enkelt att det kanske inte är så himla lätt att förstå konceptet förskola om man inte haft barn på förskola tidigare. Det är alltid här diskussioner om föräldrar hamnar och jag tyckt det är lite tråkigt.
Jag skulle vilja lyfta en annan grej: vad otroligt spännande och roligt det är att höra om andras arbeten och liv generellt! En förälder kom här om veckan med tårta, för hen hade tagit sitt körkort till spårvagn. En annan håller på att söka jobb på olika tidningar och varje dag uppdateras vi om processen. En tredje pluggar något otroligt avancerat med datorer, som jag inte ens minns vad det kallas. En fjärde kämpar för att få livets logistik att gå ihop, och äntligen verkar det som att det börjat bli mer stabilt.
Vad otroligt spännande och roligt det är att höra om andras arbeten och liv! Nu är det ju fasta för många muslimer, och här om veckan var det också det indiska nyåret.
Man får liksom inte bara förtroende för barnen, utan föräldrarna delar med sig av andra delar i sitt liv. Nu är det ju fasta för många muslimer, och här om veckan var det också det indiska nyåret. Och plötsligt kommer någons mormor från Latinamerika och hälsar på. Att få ta del av vad dessa människor delar med sig av är väldigt fint och hedrande tycker jag, men framförallt intressant. Och alla de här föräldrarna med olika arbeten, klassbakgrund, kulturer och språk har sina barn på samma avdelning.
