Att jobba som tågvärd är ett mycket spännande yrke, särskilt om man jobbar ombord tågfordon som stannar vid mindre stationsorter. Man märker att det är oerhört betydelsefullt att de ”små” orterna har tillgång till tågtrafik och hur det på riktigt möjliggör många invånares rörelsefrihet.
Att jobba som tågvärd är ett mycket spännande yrke. Bara det att jag helt enkelt pratar en stund med vissa kan förgylla tillvaron för dem.
Ända sedan jag började jobba som tågvärd för två år sedan, inser jag hur många insatser sker i det dolda – som resenärer av förklarliga skäl inte känner till. Det existerar inte en ”vanlig dag” på jobbet, tvärtom möter man så många olika livsöden från så vitt skilda samhällsklasser och med en sån geografisk spridning. Man möter till exempel skolungdomar, studenter, pensionärer, familjer, nyanlända, fabriksarbetare, narkomaner, tjänstepersoner, egenföretagare, osv.
Jag vet aldrig hur deras liv i stort ser ut eller hur deras dag sett ut, men det krävs inte mycket för att kunna göra andra medresenärer glada och hoppfulla. Bara det att jag helt enkelt pratar en stund med vissa kan förgylla tillvaron för dem. De kan känna sig så sedda och bekräftade av en tågvärd.
Det finns något symboliskt med tågresandet. Det är som att hela civilisationen samlas inom ett och samma fordon. Varje ändamål är individuell för resenärerna, men själva tågresan – liksom framtiden – är gemensam. Det kanske borde kallas ”tillsammanstrafik” istället för kollektivtrafik?
