Hösten 2022, september. Tisdag idag och jag samåker med min kollega till kontoret. Det är lite bortskämt av mig att jag kan få skjuts till och från arbetet, erkänner jag. (Egentligen är bussförbindelsen för dålig mellan min bostad och kontoret + att jag inte har körkort. Ska skaffa ett körkort nästa år. Oavsett vad bensin och diesel kostar.)
Jag har en ny tillsvidareanställning som kontorist på en liten elfirma som har funnits sedan 1983.
Min arbetsuppgifter är inte bara att vara på kontoret, svara på telefon, skicka räkningar till kunder, ansöka om ROT- avdrag från skatteverket, betala firmans räkningar, sätta in olika papper i pärmar, sköta in/ut posten, läsa mejl, m.m. Utan jag följer också med elektriker till kunderna som behöver hjälp med el i deras hus eller fritidshus. Det är ofta väldigt intressanta och fina hus och stora utmaningar för oss att utföra el efter kundernas önskemål.
Men, kan inte hon öppna efter att både hon och hennes man har tagit på sig kläderna? tänker jag.
Första kunden vi kom till: Wow, paradiset finns här. Ofattbart, vilket ställe är jag på? När vi parkerar arbetsbilen, går de andra före mig och plingar på dörren hos kunden. Medan jag ….. faktiskt hjärnan kopplar bort mig för det vackra jag ser. Efter några minuter växlar jag tillbaka för jag hör att folk talar med varandra…. Men oj, jag måste gå tillsammans med elektriker till kunden. Sedan går jag till kunden som fortfarande står där och talar med ena elektrikern.
– Kan man få komma längre in, frågar jag kunden.
– Näj, till sist svarar kunden (efter att han upprepat vad frågar du, vad frågar du, på min fråga.) Vi har inte hunnit klä på oss ännu. Alltså han har på sig en flerfärgad rutig skjorta på sig och mörkblå kalsonger.
Jag vänder mig ut på tomten istället. Och låter de andra sköta arbetet…..
Det tar inte lång tid att utföra arbetet hos denna kund. Som tur för mig för jag känner mig obekväm att vara här. Under dagen frågar jag kollegan vem som öppnat dörren hos denna kund. Det är hans fru, kundens fru som öppnar dörren. (Men, kan inte hon öppna efter att både hon och hennes man har tagit på sig kläderna? tänker jag.)
Det är mänskligt beteende, ingen är perfekt, jag får ta det.
Fortsättning följer…..
Vi ses snart igen🌷
