Under ett specifikt arbetspass under september månads andra hälft fick jag en ny spännande erfarenhet i mitt jobb som tågvärd: Att tjänstgöra när ett län inför avgiftsfri kollektivtrafik för en dag. Under vecka 38 pågår Europeiska mobilitetsveckan (European Mobility Week), som är ett europeiskt initiativ för att främja hållbart resande.
Trafikverket beskriver det följande: ”Mobilitetsveckan äger rum den 16–22 september varje år och varje kommun utformar sina egna aktiviteter. Det kan handla om aktiviteter inom kollektivtrafik, gång och cykel, men också resfria möten, samåkning, bilpooler, sparsam körning och trafikplanering för attraktiva tätorter.”
I Kronobergs län har man namngivit temadagen för ”gröna dagen” och i år inföll det torsdagen den 18 september, vilket var den dag jag jobbade. Alla i Kronobergs län fick åka gratis med våra tåg under denna dag, och hade man råkat köpa biljett kan man få pengarna tillbaka från Kronobergs länstrafik fram till den 18 oktober.
Vad är då mina intryck? Jo, bland resenärerna fanns en blandning av så många olika grupper, från så många olika samhällsklasser. Jag kan inte minnas att jag har sett så många lyckliga resenärer ombord.
Vad är då mina intryck? Jo, bland resenärerna fanns en blandning av så många olika grupper, från så många olika samhällsklasser. Jag kan inte minnas att jag har sett så många lyckliga resenärer ombord. Det var som att vittna en gemensam dröm som gått i uppfyllelse. Att kunna få njuta av den fria rörligheten inom ett län, oavsett tjockleken på ens plånbok. Det betydde så mycket för så många. Det blev en klar kontrast när vi kom över till andra länsgränser, till exempel Skåne eller Jönköpings län, där man återgick till ordinarie regelverk. Dessa län hade sina temadagar söndagen den 22 september, som är Bilfria dagen. Jag tjänstgjorde dock inte då, utan var ledig.
Jag tänker på Colombias vänsterpresident Gustavo Petros berömda citat: ”A developed country is not a place where the poor have cars. It’s where the rich use public transportation.” Detta är en så jordnära vision som handlar om människors vardag. Jag kan inte uttala mig om de ekonomiska aspekterna kring avgiftsfri kollektivtrafik, men däremot vilket värde det har för ett samhälle – inte minst med tanke på att klassklyftorna har vidgats kraftigt under de senaste 20 åren. Utan att överdriva tror jag att det framför allt skulle kunna innebära en ny framtidstro för många resenärer, där nya saker blir möjliga att kunna göra.
Hur skulle avgiftsfri kollektivtrafik påverka tågvärdsyrket, kanske någon undrar? Skulle vi förlora vår funktion? Mitt enkla och korta svar är: Nej, absolut inte. Tågvärdar skulle fortfarande spela en mycket viktig roll, men våra arbetsuppgifter hade blivit förändrade. Vi skulle nog inte ägna oss åt kontroll av påstigande resenärer på samma sätt som tidigare, men däremot finnas till ombord för stöd och service. Efter att jag under mitt pass den 18 september gjorde mitt sedvanliga utrop vid avgång och informerade om ”gröna dagen” gick jag igenom tåget för att visa att jag fanns tillgänglig. Resenärerna kände sig förmodligen trygga med att det fanns en tågvärd ombord.
