Jag gillar mitt jobb för det mesta, när det flyter på som det ska. Ibland avviker det från normen dock.
Och det börjar koka.
Nödvändig information:
Reklam är synonymt med oadresserad post. Så är det bara. Reahäften från matvarubutiker, mäklarkort med hånflinande colgate-representanter samt flimsiga existenspåminnelser från kontorsmaterialsförmedlare är – så länge de har en adress och ett namn – ej att betrakta som reklam. Detta gäller även utskick från politiska partier när adressaten står utskriven.
Reahäften från matvarubutiker, mäklarkort med hånflinande colgate-representanter samt flimsiga existenspåminnelser från kontorsmaterialsförmedlare är – så länge de har en adress och ett namn – ej att betrakta som reklam.
Finns det en sådan spelar det ingen roll hur mycket det ser ut som reklam, det är ändå likställt med vilken annan post som helst. Och jag som brevbärare har ingen rätt att av eget (eller andras) godtycke diskriminera vissa försändelser. Då fullföljer jag inte mitt uppdrag gentemot min arbetsgivare eftersom det bryter arbetsgivarens affärsuppgörelser med sina kunder; mig veterligen är det dessutom ett brott mot vissa bestämmelser i postlagstiftningen.
Första gången jag blev utskälld av en mottagare för att ha delat ut “mäklarreklam” trots deras fina lilla förbudsplakett (med undantag för samhällsinformation, naturligtvis signerat Naturskyddsföreningen, finns det någon tydligare medelklassmarkör?) kände jag en glädje i att få mästra personen om hur det egentligen låg till.
Första gången jag blev utskälld av en mottagare för att ha delat ut “mäklarreklam” trots deras fina lilla förbudsplakett kände jag en glädje i att få mästra personen om hur det egentligen låg till.
Jag hade rätt, han hade fel, och bakom min behärskade och vänligt sinnade förklaring låg en helig vrede och rättfärdighet som uppfyllde hela mitt väsen. Det var känslan av att ha kommit på en comeback redan innan man fick sig en knäpp på näsan, snarare än två veckor efter.
Nu för tiden är det mest tröttsamt. Jag försöker bara göra mitt jobb, jag vill inte ha något tjafs. CityMail har för övrigt varken delat reklam eller gratistidningar på många år.
Vad kan man göra då? Ring mäklarfirman i fråga och skäll ut dem istället. Skjut inte budbäraren. Ett annat hett tips är att göra som Kalle Anka och tända på en brasa, så får ni gratis värme och några minuters paus från er ekonomiska ångest över de höga elpriserna.
Ring mäklarfirman i fråga och skäll ut dem istället. Skjut inte budbäraren.
Fortsättning följer i kommande artiklar, det finns mycket kvar att hämta innan jag är tömd nog att går upp i nirvana.
