Jag undrar hur det är att vara chef. Är det svårt att skilja på sina egna känslor när man sitter och försvarar ett stort globalt bolag? Vi upplever det ofta som att cheferna sitter och ljuger oss rakt upp i ansiktet. Hur känner de, har de blivit lika mycket robotar inombords som vissa av oss blivit av uppgifterna de sätter oss på?
Det känns som att varje gång jag backar en medarbetare i min fackliga roll så blir jag kallad till möte dagen efter. Idag menade de att jag varit illojal mot företaget för att jag bad en medarbetare att gå in på en avdelning och hjälpa till.
Det känns som att varje gång jag backar en medarbetare i min fackliga roll så blir jag kallad till möte dagen efter.
”Du har i din fackliga roll stulit uppgifter från andra medarbetare och tilldelat dem till den här personen.”
Jag sa ok, men är det inte bättre att han gör någonting än att han sitter rakt upp och ner utan att göra något? Ni ger ju han bara uppgifter som han inte får utföra enligt hans läkarintyg.
“Nej, då får han hellre sitta på mitt kontor resten av dagen och titta”, sa chefen.
Så det skulle han göra den dagen. Han påpekade att hans son var väldigt dålig och frågade om det var ok om han hade med sig sin mobiltelefon så att hans son kunde nå honom. Det gick inte för sig, utan han skulle sitta inne på sin chefs lilla kontor och stirra in i väggen de dagar de inte hade jobb åt honom på andra avdelningar än de som han inte kan arbeta på med sin skada. Dessutom skulle de ändra hans schema så att de kan ha full koll på honom.
Det hela handlar om att de vill få honom att säga upp sig själv genom exempelvis ändring av schema, det är inte första gången det sker.
Sedan ville hon ha ett samtal med mig.
“Hugo, du får skriva under här att du är skyldig till arbetsvägran genom din fackliga roll.”
“Hugo, du får skriva under här att du är skyldig till arbetsvägran genom din fackliga roll.”
“Ok, det är ju er syn på saken, jag vill skriva en kommentar av min bild av situationen och varför jag agerade som jag gjorde och jag vill skriva ner den på din dator.”
… “Jag hoppas att ni förstår att ni riskerar era anställningar för era kollegors skull”, fortsatte hon.
Och jag tänkte: “Hur ska jag någonsin kunna hitta en såhär fin arbetsplats om du sparkar mig…”
“Jag vill bara säga att hela syftet med mitt fackliga engagemang är att skapa en bättre arbetsplats för mina kollegor. Du måste förstå att ni har eran utgångspunkt och vi har våran. Min uppgift, mitt jobb, är att arbeta för mina kollegor och det kommer jag att fortsätta att göra.”
Så går det när man anställer chefer med noll koll på arbetsrätt och arbetsmiljö. Den här personen har ändå varit chef under minst 10 år på butikssidan. Hennes bror är HR-ansvarig.
Vi kommer att upprepa att vi önskar att cheferna går utbildning i arbetsmiljö, men inget händer.
Det är inte första gången jag blir hotad för mitt fackliga engagemang, hennes företrädare sa: “Jag hoppas du kommer vara samma gamla trevliga Hugo, så att jag kan vara samma gamla trevliga (Jo tjena), chef som jag alltid varit.”
Det är inte första gången jag blir hotad för mitt fackliga engagemang.
”Du vill inte se mitt sanna ansikte”, sa han.
Jag försöker påminna mig om att detta är personlig utveckling för mig, att jag måste göra något för att bryta cykeln av samma, annars kommer jag bara att köra runt där på lagret som en robot dag ut och dag in. Man måste slå sig fri från sin bur, speciellt om man vuxit upp med mobbning osv och tryckts ner hela livet. Då tror jag att man måste chocka igång systemet.
“De där papprena du nyss skrev under Hugo, skit i dem, de kan inte göra något med dem, jag har skrivit under massor”, sa min ordförande.
“Ok, men jag kommer dokumentera allt”.
Nästa gång kommer jag att spela in dem.
