”En sak ska du ha klart för dig Hugo, prio ett är min familj, så är det för alla här i världen. Alla som säger något annat ljuger. Utanför jobbet behöver jag inte se dessa människor i ögonen eller hälsa på dem.”
Jag tänkte på min uppväxt där familjen splittrades under mina unga år. Och jag tänkte på att om företaget hade anställt människor på löner de kunnat leva på så hade kanske även jag haft en familj idag.
Jag tänkte även på att det synsättet är roten till att samhället ser ut som det gör. Att alla bara tänker på sig själva.
Och jag förstod att han verkligen inte bryr sig om sina arbetares känslor.
Han pratade vidare om hur han bemästrat egenskapen att på fritiden totalt koppla bort jobbet och arbetarnas åsikter om honom. Han fortsatte till min förundran att bedyra att det är väldigt viktigt för honom hur han är sedd av människor i vår stad, den är ju inte lika stor som Stockholm och Göteborg, sa han. Så det är viktigt för mig att jag har ett gott rykte hos invånarna.
Jag funderade kring hur han samtidigt lyckas koppla bort arbetarna som bor i samma stad och befinner sig under honom i hierarkin. Cheferna tycks av ren överlevnadsinstinkt ha utvecklat egna fantasivärldar och vilda föreställningar om sig själva.
En annan sak jag ofta noterar i samtal med chefer är att de tror att alla andra, likt dem själva, tänker på pengar och karriärsklättrade över allt annat. Om jag exempelvis påpekar att en kollega inte fått utveckla sig under 7 år inom företaget så säger de: Men du har ju fått vara på en annan avdelning några år Hugo.
Trots att det inte var mig själv jag pratade om, dessutom är jag tillbaka i exakt samma uppgifter som dag 1 på företaget trots att jag jobbat där i snart 20 år. Detta medan nyanställda ungdomar utan arbetslivserfarenhet blir chefer över mig.
Dessutom är jag tillbaka i exakt samma uppgifter som dag 1 på företaget trots att jag jobbat där i snart 20 år. Detta medan nyanställda ungdomar utan arbetslivserfarenhet blir chefer över mig.
Jag tycker att det visar att de intalat sig själva att det enda som gäller i arbetslivet är att tänka på sig själv, andra människor är bara siffror och hinder på vägen till din individuella karriärsutveckling. Sedan kör var och en hem till sina privata grottor, sätter på Netflix och släpper jobbet. Sedan larmar de grottan mot intrång i den privata sfären och sover gott i sina dyra sängar. Min säng är över 20 år gammal, jag köpte den för det lilla mina föräldrar skrapat ihop i sparkonto åt mig när jag var 18, ca 20 000kr hade jag väl totalt, tror jag köpte den för 10 000. Men jag är fortfarande livrädd för att köpa för dyra saker, så den får hålla. Och en dag kanske jag flyttar till en större hyresrätt med min flickvän, men just nu har hon inget arbete, så jag vågar inte dubblera min hyra utan hjälp från en framtida sambo.
Operativa chefer kan gå hem halv 4. Teamleaders sköter deras uppgifter kvällstid, att även de har familjer som saknar dem berör inte deras överordnade.
”Du kan också söka en chefstjänst Hugo”, sa min chef senare under samtalet. Jag sa att jag överhuvudtaget inte har något intresse av att vara chef på det här företaget. Som facklig representant får hag bära allas bekymmer, ibland drunknar mina egna problem i havet av de andras. Mitt blodtryck som börjar bli för högt, mina öron som ringer konstant osv.
Jag gjorde ett försök, kanske kommer han att tänka på detta i framtiden:
”Du vet att ni planerar orättvist. Hur tror du vi som arbetat på lagret i halva våra liv känner oss när ni raderar alla röda dagar för oss under ett år samtidigt som ni låter alla nyanställda 20-åringar arbeta röda dagar och helger? Du säger att du inte gör det men din ena teamleader arbetar varje söndag medan den nya unga tjejen (en tystlåten teamleader som lyder minsta order) inte jobbar söndagar. ”
”Vem har sagt detta till dig?” sa han.
Det är standard att de försöker hitta våra informatörer.
”Många säger att det är så”, svarar jag bara.
”Jag kan ju inte visa några scheman för dig pga GDPR” svarar han. (Arbetsrätten är inte uppdaterad för att vi ska kunna granska att de följer lag och avtal, helt sjukt att EU kan göra såhär).
”Nej, men jag vet att ni ger fördelar för era landsmän och era favoriter. Jag hoppas bara att du kommer bli mer rättvis i framtiden.”
Nej, men jag vet att ni ger fördelar för era landsmän och era favoriter. Jag hoppas bara att du kommer bli mer rättvis i framtiden.
”Du pratar mycket om rättvisa, men jag ska säga dig att det finns ingen rättvisa, alla kommer aldrig vara nöjda. Du vet att de nya unga arbetarna klagar på att de jobbar snabbare än er gamla arbetare för samma pengar.” (Dessa ungdomar går inte med i facket, de säger att de överhuvudtaget inte förstår poängen med facket och a-kassa har de inte hört talas om).
”Hur tror du att jag ska kunna arbeta i samma takt som en 20-åring, jag har ont i flera delar av min kropp, jag har slitit för er i halva mitt liv.”
Men det var lönlöst att fortsätta argumentera med hans grundmurade inställning. Jag vet att de vill få mig att må dåligt så att jag tillslut lämnar företaget självmant, det har hänt så många förut, även fackliga. De vet att taktiken fungerar, Flera har bara slutar komma till jobbet en dag, för att de inte orkar mer. En levde till och med hellre på gatan och även jag har sagt att vi hade fått mer utveckling om vi satt i fängelset.
Jag förstår hur de gängkriminella känner, det är sådana här arbetsplatser de hamnar på. Och fackförbunden vet om detta. Men prio 1 är att värva medlemmar. Vissa förbundsavdelningar prioriterar bara en sak: ”Elitvärvare”, men de är dåliga på att behålla medlemmar, för förbunden vågar inte driva frågor i AD, så förhandlingarna tar stopp när man inte kommer överens lokalt. Detta vet arbetsköparen.
