Ja, nu var det ett tag sedan jag skrev.
Faktum att jag dröjt hänger inte på någon skrivkramp eller att jag på något sätt gett upp, utan vad som är av riktig vikt.
Jag kunde skriva om att vi ständigt är underbemannade inom hela min sektor.
Men det känns trivialt när vi bor i ett land där barn mördar barn.
Jag kunde skriva om ”När bolaget kom till byn”. Michael Wiehes gamla dänga.
Där vi bara för mindre än ett decennium såg både Reinfeldt och Löfven klä sig i bygghjälmar med Northlands emblem.
1400 knegare fick beskedet tack för visat intresse. Staten gick in med garantier, men snart kommer nästa nota till oss alla.
Michael hade rätt, miljardsatsningen lämnade bara bölder och sår i moder natur och vi fick stå för notan som vanligt.
Nu är det Northwolt som står på tur.
1400 knegare fick beskedet tack för visat intresse. Staten gick in med garantier, men snart kommer nästa nota till oss alla. När riskkapitalbolag leker med lite satsade kulor och ändå går därifrån med fyllda fickor i ett bolag som blött från dag ett. Då är något jäkligt fel.
När de cashat in innan bubblan började spricka. Hur många gånger ska vi höra samma visa?
Nu väntar man bara på att nästa s.k gröna projekt om det fossilafria stålet som högst troligt, går samma väg.
Denna väg är inte bara glädjekalkylerad från första början. Men tro mig, även detta rackarspel kommer även det i skymundan.
När vi bor i ett land där barn mördar barn.
Jag kunde skriva om hur man kört en favorit i repris.
Rysskräcken ånyo, som följt mig hela livet.
Ryssland går in i Ukraina….snart Sverige.
En chockdoktrin kan då på bästa taktiska sätt genomföras och vi får varken yppa något negativt om Nato eller DCA avtal.
För då blir vi kallade Putinister.
Alla från yttersta högerkanten till vänster är med på tåget.
En demokrati låter folket få tala inte och inte låta invalda lobbyfolk som kliar varandras ryggar snabba på en process innan folk inser vad vi egentligen har skrivit på.
Folkomröstning?
Glöm det, Nato kom hit fort som fanken för snart står Putin på min dörr.
Men även om tvåhundra år av alliansfrihet är som bortblåst är även det, en mindre viktig fråga än den att:
Vi bor i ett land där barn mördar barn.
Krig har blivit fred.
Skicka mer miljarder till krigsförande länder.
Så blir det fred.
Vi betalar, Wallenberg säljer och det dyrt.
Trehundra procent har SAAB aktien ökat sedan, de numera inpräntade ord om den ”, fullskaliga och oprovocerade attacken” inleddes.
Va fasiken tog alla fredsvänner vägen?
Inte en droppe EU eller Natoblod har offrats.
Trehundra procent har SAAB aktien ökat sedan, de numera inpräntade ord om den ”fullskaliga och oprovocerade attacken” inleddes. Va fasiken tog alla fredsvänner vägen?
Cynismen är så något kopiöst skrämmande då ukrainska och ryska människor offras utan att vi numera ens knappt reflekterar över det.
Men här hemma, där mördas inte bara vuxna.
Här mördar barn och de mördar andra barn.
Samma visa får vi höra i Israel -Palestina.
Folk vet, för varje inslag börjar alltid med Hamas oprovocerade attack i varje nyhetsinslag.
Sant, förvisso.
Men hur mycket ska folket i Gaza och Libanon egentligen få betala? Det räcker nu.
Men vem är egentligen vi att döma, både än det ena och än det andra?
När vi själva blundar och inte ens ser.
Att vi bor i ett land där barn mördar barn.