Har inte bloggat på ett tag.
Det är ekonomisk lågkonjunktur och mitt sk. medelklassliv (tjänsteman i den lägre byråkratins tjänst) håller inte upp sig själv. Lönen måste drygas ut, boendekostnaden betalas, och jag måste ha mat på bordet och extra till tex läkarbesök. Semesterresor är inte att tänka på.
Så jag jobbar extra. Utöver min heltid.
Mitt sk. medelklassliv (tjänsteman i den lägre byråkratins tjänst) håller inte upp sig själv. Lönen måste drygas ut, boendekostnaden betalas, och jag måste ha mat på bordet och extra till tex läkarbesök.
Har nu en ledig vecka och jobbar då på mitt nya extrajobb. Och det slår mig verkligen: Det finns då mycket härliga människor och så mkt kunskap och kraft hos yrkesprofessionella i detta land.
Det roligaste jobbet jag har är som vårdare på gruppbostad. Att sitta i larmmottagningen på trygghetsjouren, ett annat extrajobb, är inte alls samma sak, men också där finns så mkt härliga människor och det är roligt/givande på sitt sätt. Och inte sällan stressigt. (Larmmottagningen hanterar alla larm inom ett visst geografiskt område, från äldre personer med trygghetslarm. Larmet går till oss, och vi ringer ut larm på den hemtjänst personen som larmar har.)
Men jag lär mig och får insyn i arbetsvillkoren för människor. Jag älskar variation och kan därför gilla att jobba extra under en period. (Tröttheten avhandlas senare, det är ett kapitel för sig)
Det är värdefull kunskap jag får, jag tar ofrivilligt/spontant ett slags temp. på ”arbetssverige” och jag får massor av idéer, tankar som jag måste göra något åt. Vi är ett vi. En kedja av arbetare som utgör ett vi, ett fundament som hela samhället vilar på.
Vi är ett vi. En kedja av arbetare som utgör ett vi, ett fundament som hela samhället vilar på.
Min slutsats: De flesta människor vill göra ett gott jobb, och gör allt för att kunna göra det. De är proffsiga och kunniga på sitt område och ytterst lämpliga
Men de system de verkar inom saknar ofta respekt både för deras arbetssituation och för den målgrupp de jobbar för.
Är det tex. värdigt att äldre människor som är förvirrade och lider av psykisk ohälsa har larmknappen som sin enda vän i nöd? Svaret är givetvis nej, men det är påfallande hur vissa skulle behöva mer omvårdnad som ringer under en hel natt, utöver beviljad hjälp i form än sporadiska besök och larmuttyckningar av hemtjänsten? Hemtjänsten gör så gott den kan, oftast. Men den tid gamla förvirrade människor behöver ryms inte på en larmutryckning.
Är det värdigt att äldre människor som är förvirrade och lider av psykisk ohälsa har larmknappen som sin enda vän i nöd?
Är det ok att man får ta sin lunchrast när man kan, vid arbete på gruppbostaden, och försöka hinna äta när det blir en lucka, trots långa pass och ständiga aktiviteter? Jag har aldrig haft en hel paus under mina pass. Man äter där man hinner.
Vem kom på att fylla varenda timme med en massa mätbara göranden för att det ska räknas som ett arbete? Vi blir inte mer effektiva för att vi skriver fortare på datorn, springer omkring upptagna i omsorgen, stressar från en brukare till nästa.
Är det rimligt att ha en hemtjänst som är så galet överbelastad? Ni kan inte föreställa er hur det blivit. Det var stressigt när jag jobbade för tjugo år sen men nu är det inte hanterbart på sina håll. Vi satt i larmjouren igår och försökte få tag på hemtjänsten åt en kvinna som var dement vars man åkt in på sjukhus i en stadsdel, de gick inte att nå!
Ni kan inte föreställa er hur det blivit. Det var stressigt när jag jobbade för tjugo år sen men nu är det inte hanterbart på sina håll.
Som tur är finns då trygghetsjouren som kan arbetsleda och beordra in stöd efter arbetstid, men hemtjänsten känns fasligt knagglig på sina håll, det går inte att stressa i arbete med gamla och sjuka och man drar ständigt ned på personal inom vissa verksamheter. Det förstör all arbetsglädje och skapar usla möjligheter för folk att orka arbeta kvar. När det finns en gyllene reserv av människor som är som soldater i välfärdssverige, det vimlar av dem och de är viktiga. Varenda en av dem. Behandla dem så då!
Jag möter tex. väldigt ofta på invandrarkvinnor som ”tar” detta jobb med den godaste av intentioner. De är en stor del av välfärdssverige. De gör ett utmärkt jobb. Vi måste vara rädda om dem.
Hemtjänsten är ett viktigt och roligt jobb. Men arbetsvillkoren är stundtals faktiskt snudd på inhumana.
Det inte ok att ha en slags reservarbetskraft som är tacksam för jobb, aldrig sviker och sedan slits ut för kaffepengar. Hemtjänsten är ett viktigt och roligt jobb. Men arbetsvillkoren är stundtals faktiskt snudd på inhumana. Det går att jobba så en kort period men inte ett helt arbetsliv. Det är min slutsats.
Och det gäller såväl på utförarsidan som på beställarsidan.
