Tågtrafiken i Europa är sönderprivatiserad Filip H, Tågvärd

Under juli månad har jag semester i fyra veckor (tack arbetarrörelsen!). De två första veckorna har jag tillbringat utomlands i form av tågluff och åkte Köpenhamn-Berlin-Prag-Wien-Ljubljana. I egenskap som tågvärd kan jag säga att det är lärorikt att träda i rollen som resenär och se från ”den andra sidan”, inte minst om man åker utomlands. 

Så, vad lärde jag mig då?

Mycket givetvis, men det finns två erfarenheter jag gärna lyfter fram. Den ena handlar om att ha upplevt de ineffektiva, stundtals destruktiva effekterna av privatiseringen av järnvägen utanför Sveriges gränser, den andra handlar om vikten av att behålla mänsklig kontakt i digitaliseringens närmast fartblinda utvecklingstakt.

Den ena handlar om att ha upplevt de ineffektiva, stundtals destruktiva effekterna av privatiseringen av järnvägen utanför Sveriges gränser.

När jag lämnade Ljubljana skulle jag sedan hinna med ett tågbyte i Villach. Egentligen skulle jag ha haft tio minuter på mig för det tågbytet, men tåget från Ljubljana blev försenade, så jag fick istället mindre än en minut (och hann med, gudskelov!). Väl i Wien skulle jag med ett tåg till Nürnberg, som skulle avgå 15:13, men det blev inställt. Jag fick omboka och ta tåget 17:13 istället, men det tåget blev kraftigt försenat med nästan två timmar. Vissa menar att strulet med Microsoft drabbade tågtrafiken just den dagen. Mig veterligen drabbades flygtrafiken, men i vilken utsträckning tågtrafiken påverkades kan jag inte svara. Däremot har Deutsche Bahn ett illa beryktat ”track record”. Musikgruppen Wise Guys gjorde till och med den satiriska låten Deutsche Bahn för över tio år sedan. (Engelsk översättning här)

Tog bussen från Hamburg till Padborg, och bussen anlände precis vid det anslutande tågets avgångstid. Men, tåget inväntade inte oss resenärer, utan vi fick vänta i två timmar på nästa tåg. 

Tågtrafiken mellan de europeiska länderna tycks ha präglats av bristande kommunikation och samordning, liksom järnvägsunderhållet på vissa ställen eftersatta.

Tågtrafiken mellan de europeiska länderna tycks ha präglats av bristande kommunikation och samordning, liksom järnvägsunderhållet på vissa ställen eftersatta. De allra flesta resenärer vill resa på ett klimatsmart sätt, men hur ska man kunna göra det om man inte känner förtroende för järnvägssystemet? Det är inte konstigt att folk väljer flyget när det ser ut så här. 

Den andra jag tidigare nämnde som berör behovet av mänsklig kontakt i samband med tilltrasslade situationer. Tågbranschen handlar inte bara om infrastruktur och transport, utan det handlar minst lika mycket om service. När det uppstår kaos i tågtrafiken är det viktigt att det finns tillgång till stationsvärdar på plats, framför allt på de större tågstationerna. De fyller en viktig funktion att både förmedla väsentlig information och kontakta relevanta aktörer, men också finnas till för att diskutera med resenärerna ansikte mot ansikte. 

Det pågår för närvarande livliga diskussioner om AI-teknikens möjligheter och effekter på arbetsmarknaden. En del menar att en del yrken troligen kommer att försvinna, till förmån för AI-relaterade konstruktioner som ersätter människor. Om så blir fallet, då befarar jag att den sociala dimensionen kommer att exkluderas och tågresandet reduceras till att enbart behandlas som en teknisk fråga. Frågan är om inte en sådan utvecklingsinriktning skulle gå stick i stäv med målet om hållbar utveckling, med tanke på att den sociala dimensionen utgör en grundbult i den gängse definitionen av hållbar utveckling.

När jag lämnade Wien hade jag litet kontakt med tågpersonalen, och jag förstod någorlunda att de var smått pressade och stressade av den uppkomna situationen. Tågpersonalen kommer att få ta skit för att järnvägssystemet ser ut som det gör och drabbar resenärerna. De har hundratals resenärer att bemöta under sina arbetspass, och förväntas bistå med individuell hjälp med kännedom i varenda detalj. Och när jag skriver detta, menar jag inte att det handlar om att ”tycka synd om dem”, utan snarare påpeka att privatiseringen av järnvägssystemet också påverkar arbetsmiljön.


Läs fler texter av Filip H

SJ:s VD tjänar 512 000 kronor i månaden

– Filip H

Jag arbetar, bomberna faller

– Filip H

Jag vägrar se mina resenärer som kunder

– Filip H