Jag arbetar, bomberna faller Filip H, Tågvärd

Vid femtiden på morgonen kommer jag till depån för att hämta mina verktyg och jag känner att jag hellre vill sova en stund till. Jag anstränger mig för att härda ut morgontröttheten, samtidigt som Israel bombar Palestina sönder och samman.

Väl på tågstationen har jag mitt sedvanliga samråd med lokföraren innan avgång och hon konstaterar att allt är i sin ordning. Samrådet oss sinsemellan pågår samtidigt som Israel bombar Palestina sönder och samman.

Under morgonpasset åker vi igenom grönskande skogar som lyser upp i morgonljuset. Medan vi åker njuter jag av att blicka ut genom fönstret mot miljöer som är vackra som tavlor, samtidigt som Israel bombar Palestina sönder och samman.

På min rast kollar min lokförarkollega och jag på nyheterna i tv-rummet, som rapporterar för fullt om den förskräckliga situationen i Rafah. Vår tillvaro i rummet är lugn och stilla medan vi får se inslag på det helvete palestinierna genomlider och hur det sker med västvärldens goda minne. Vi båda känner oss maktlösa inför det vi ser och vi känner det kroppsligt, samtidigt som Israel fortsätter att bomba Palestina sönder och samman.

På min rast kollar min lokförarkollega och jag på nyheterna i tv-rummet, som rapporterar för fullt om den förskräckliga situationen i Rafah.

På tågstationen framåt niotiden ser jag ett tjugotal ungdomar och under mitt förmiddagspass ser jag ytterligare skolungdomar som förmodligen tar studenten i år. Känner igen dessa ungdomars pirriga steg ut mot vuxenlivet och inser att det var 14 år sedan jag själv tog studenten. Personliga minnen uppstår, samtidigt som Israel bombar Palestina sönder och samman.

Jag fortsätter att kontrollera nya resenärers färdbevis, varpå en ber mig att ta foto med hennes mobil på hon och hennes tre vänner som reser tillsammans. En liten stund av glädje mellan tågvärd och resenärer, samtidigt som Israel bombar Palestina sönder och samman.

Min arbetsdag går mot sitt slut innan lunch, och vid det här laget känner jag mig smått energilös och längtar mestadels efter att få sova i min säng. Cyklar hem och upplever den ljuva frihetskänslan, när arbetsdagen är slut. Idag känner jag att jag har haft en bra dag på jobbet, samtidigt som Israel bombar Palestina sönder och samman.

Imorgon är jag ledig och får göra vad jag vill.

Och Israel ämnar fortsätta bomba Palestina sönder och samman.


Läs fler texter av Filip H

Jag vägrar se mina resenärer som kunder

– Filip H

När chefen inte är på kontoret

– Filip H

– Filip H