Sedan första december måste vi tågvärdar bära synliga kroppskameror. Vi hämtar ut dem innan vårt arbetspass och de får endast användas i anslutning till och ombord tågfordonen. Kroppskamerorna ligger alltid i förinspelningsläge, vilket betyder att vi måste aktivera dem manuellt för att inspelning ska påbörjas. När vi väl gör det, sparas även de första 15 sekunderna bakåt i tiden. Bakgrunden till att man började investera i kroppskameror var på grund av att fysiskt och verbalt våld förekom från resenärer mot tågvärdar. Ett flertal polisanmälningar mot dessa resenärer lades ner, då brott inte kunde styrkas (på grund av brist på bevis).
Innan jag fortsätter, vill jag dela med mig mina erfarenheter av hotfulla resenärer och det vill jag, eftersom jag upplever att mediebilden av hotfulla situationer ombord tåg kan ibland vara något skev. Det är i och för sig inte konstigt, eftersom det kan vara oerhört svårt att få en uppfattning om hur situationen verkligen har varit och än mindre om man inte jobbar ombord som tågvärd.
Så här är mitt perspektiv: så länge jag har jobbat, så har de allra flesta resenärer varit skötsamma. Inte för att jag har kvantifierat det, men säg 90-95 procent av alla påstigande är för det mesta skötsamma.
Så här är mitt perspektiv: så länge jag har jobbat, så har de allra flesta resenärer varit skötsamma. Inte för att jag har kvantifierat det, men säg 90-95 procent av alla påstigande är för det mesta skötsamma. De allra flesta problem som uppstått i samband med biljettviseringar har oftast varit av teknisk karaktär (till exempel att det uppstår en bugg i apparna) och de har allra oftast gått att lösa. Om det inte fungerar, så får man skriva en avvikelserapportering.
Min vanligaste erfarenhet av de resenärer som har betett sig hotfullt är att de ofta varit en och samma person(er) som pendlar mellan olika stationer. Dessa personer har ofta satt i system att komma med pinsamma bortförklaringar till att de inte har kunnat fixa sitt färdbevis. Vi tågvärdar informerar resenärerna i fråga vänligt men bestämt om biljettregler men allra oftast struntar dessa resenärer i vad vi sagt. När vi till slut beslutar att avvisa dem på grund av att de inte har biljetter eller annat färdbevis, först då kan de bli hotfulla – framför allt genom att de börjar höja rösten och bli aggressiva. Syftet är att skrämma oss tågvärdar. Jag har varit med en gång när jag avvisade en resenär, som kallade mig ”jävla bög” och spottade på mig.
När vi till slut beslutar att avvisa dem på grund av att de inte har biljetter eller annat färdbevis, först då kan de bli hotfulla – framför allt genom att de börjar höja rösten och bli aggressiva.
Nåväl, tillbaka till diskussionen om kroppskameror. Jag tillhör dem som är både försiktigt positiv och skeptisk till införandet av kroppskameror. Givetvis finns både för- och nackdelar, beroende på vem man frågar. Det viktiga är den tekniska bevisföringen i samband med polisanmälningar, som dessa kroppskameror samlar in. Faktum är att det har blivit en del fällande domar, tack vare att man kunnat se på video hur resenärerna betett sig mot tågvärdar.
Min främsta invändning är att bärandet av kroppskameror därutöver har sina begränsningar. Framför allt saknar kroppskameror en förebyggande funktion. Avskräckningseffekten som man talar varmt om och som man hyser stora förhoppningar kring, den ställer jag mig ytterst tveksam till. Resenärerna lär ju i förlängningen snarare vänja sig vid kroppskamerors synlighet, liksom vi vänjer oss vid bevakning/övervakning i samhället i övrigt.
Mot bakgrund av det ovan nämnda är min slutsats att kroppskameror visserligen har ett existensberättigande, men det besitter inte alls hela lösningen på grundfrågan om hur man kommer till bukt med resenärers hot, kränkningar och våld mot tågvärdar. Å ena sidan har resenärer ett eget ansvar, å andra sidan bör man försöka att se hot, kränkningar och våld som allvarliga symptom på djupare, mer strukturella samhällsproblem. Det försvinner inte, bara för att man filmar det.
