Jag brukar nu på ålderns höst gå till läkaren någon gång om året. Lite prover hur kroppen mår, och vad den behöver, ungefär så.
Vi har ett gött tjöt, skapat en bra relation. Tjugofem år, samma läkare. Nästan ett unikum idag. Han kan mig, jag kan han.
-Tjena Henke, var har du på hjärtat idag då?
Då jag följt och känt av hur trycket mot läkarkåren överlag har hårdnat genom dessa år, så ser jag exakt vad som tynger honom.
-Du kan vara lugn Abbe, jag tänker inte be om en sjukskrivning.
Jag hör en suck, en lättnad, som att proppen går ur honom och han öppnar sig mer än vanligt.
Sedan är det one man show.
Han tömmer sig på alla slaggprodukter, totalt.
Du kan vara lugn Abbe, jag tänker inte be om en sjukskrivning, säger jag. Jag hör en suck, en lättnad, som att proppen går ur honom och han öppnar sig mer än vanligt.
Han berättar egentligen det som de flesta arbetare redan känner till, men genom ett läkarperspektiv.
-Nä, fan Abbe. säger jag. Jag är här för att få ett utlåtande på mina värden jag tog förra veckan, plus att jag behöver få något utskrivet för mina händer som är så torra.
-Det ska vi kolla, säger han och fortsätter prata om sin roll som läkare gentemot försäkringskassan.
Han berättar om den tidspress, den löpande band vård han utför och jag ser på honom att han avskyr hela systemet.
-Hade du bett om ett sjukintyg, ja du hajar inte Henke men det bygger på tre kriterier.
Jag snappade upp ett av dem.
Diagnos.
-Säg att du fått cancer, det är oväsentligt för Försäkringskassan, allt handlar om du fortfarande är produktiv.
Jag sitter där mittemot honom, tänker på skivomslaget, klassrummet och den gamla proggskivan ”Är du lönsam lille vän”. Ordens makt i den sången som man ansåg var trivial revolutions romantik bränner sig fast för första gången i mitt huvud, och känns surrealistisk.
– Sedan är det rättelse efter rättelse, vändande post, jag är på väg att bli tokig. Sjukskrivningens tid är förbi, tyvärr, förjävligt morrar han med ett snett leende.
Han fortsätter berätta att inte han personligen, men han känner läkarkollegor, som möter sjuka patienter och vars bästa råd till dem är att spara en buffert, för att fixa 45 dagars karens, sedan säga upp sig, för att därefter gå ut i arbetslöshet.
Han känner lärarkollegor, som möter sjuka patienter och vars bästa råd till dem är att spara en buffert, för att fixa 45 dagars karens, sedan säga upp sig, för att därefter gå ut i arbetslöshet.
Jag ser att han är på väg att öppna sig för mycket och byter ämne.
-Men va gött att att ni nystartat vårdcentralen igen efter förra konkursen.
-Nä du lille vän. Det är helt åt helvete.
Vi behöver minst fyratusen listade här för att vi ska gå runt, och den nya ägaren skiter i allt, bara pengar i huvudet. Vi är uppe i två och fem. Det kommer aldrig att gå när servicen mot er patienter är så jag skäms, ordentligt.
-Egentligen så skiter jag i det, jag går i pension snart…men de som är unga…suck.
-Gissar på en riskkapitalist?
-Nä, en man från min region i mellanöstern som vill göra snabba pengar. Snål som fan, ingen övertidsersättning, vägrar kollektivavtal och stämningen här blir därefter.
Grinigt och jävla mycket korttidsfrånvaro.
Så där fortsätter han i en kvart till och jag tänker nästan att det är omvända roller.
Jag ger honom min support. Jag lider verkligen med människan bakom den vita rocken.
-Ja, hur var det med mina värden förresten?
Allt verkade helt ok för en man i min femtiofem åriga kropp förutom att jag behövde få äta lite folsyra.
Vi säger hej då. Räknat snabbt ut att vi sett varandra runt 60 gånger.
Han kan mig. Hur många gånger har FK träffat mig?
Han kan mig.
Han har läst fyra och ett halvt år på läkarlinjen.
Därefter fyra års praktik för att sedan bli allmän läkare.
Hur många gånger har FK träffat mig?
Vilken utbildning krävs för att stå över mig och min läkares patient kännedom?
Tur att jag håller mig någorlunda frisk än så länge.
