Ett tåg har spårat ur norr om Märsta.
Det är tidigt på morgonen. Vi, de tidiga knegarna, får veta först av alla att det kommer att bli en sån dag. En sån dag tänker ni. Kan det bli värre än det som vi levt med de senaste månaderna, åren?
Borde inte järnvägsmuseet skapa en egen utställning om hur illa det kan gå när inkompetenta människor får bestämma? Hur snabbt kan de vinsttörstiga individerna lyckas rasera en hel yrkeskår och en hel samhällsbärande pelare som förr kände sig stadig och stolt?
Borde inte järnvägsmuseet skapa en egen utställning om hur illa det kan gå när inkompetenta människor får bestämma?
Nu framstår yrkeskåren som ett dåligt skämt och en skam. Bolaget som driver trafiken ”är stolta över vad vi uppnått” enligt deras pressmeddelande, hahaha jag satte nästan bullen i halsen. Bitter eller utbränd, vet ej längre vad jag ska kalla mig själv?
Vi var en enad enhet, tågklarerare, trafikledare, reparatörer, fordonstekniker, förare, tågvärdar, stationsvärdar, driftledare, lokalvårdare (kanske missar jag någon, det kan bero på min trötta och uppgivna sinnesstämning.) Nu är vi mest arga, trötta, överkörda, besvikna och misstänksamma. Nu är det många inkompetenta och oerfarna på många poster, kompetensen och kvaliteten har försvunnit, några få är kvar men dessa hörs ej, lyssnas ej på och motarbetas. Vem vill vara lojal då? Kanske de nyanställda och de som inte har en aning om hur illa det blivit, vi är dock stolta och mestadels plikttrogna, vi gillar våra jobb men inte vår arbetsgivare.
Vi var en enad enhet, tågklarerare, trafikledare, reparatörer, fordonstekniker, förare, tågvärdar, stationsvärdar, driftledare, lokalvårdare. Nu är vi mest arga, trötta, överkörda, besvikna och misstänksamma.
Mina kollegor har flytt, de flesta tröttnat på den usla personalpolitiken och den nonchalans som styr nu i vår bransch, för att inte prata om de ultraintelligenta representanterna på trafikförvaltningen, de som fattar så fantastiska beslut att vi arbetare vill bara gosa med dem och inkludera dem i våra böner. Snälla gud vaka över de politiker som aldrig åker kommunalt men tror sig veta eller kunna vad som är sant och klokast för arbetare och allmänheten. Som den förtroendevalde som filmades när han gjorde narr av en yrkeskår i sitt tal, skämtet borde ha kostat honom jobbet. Vi får se om hans kollegor och andra med uppdrag som medborgarrepresentanter håller honom i handen eller om han får börja betala ett dyrt SL kort, stå på plattformen, vänta på inställda tåg och kanske samla burkar. (En AI politiker är mer önskvärd)
Som den förtroendevalde som filmades när han gjorde narr av en yrkeskår i sitt tal. En AI politiker är mer önskvärd.
Låt oss nu återvända till plattformen och den tidiga morgonen. Ingen dog, tack och lov!
Tänk om det hade varit pendeln säger min kollega, jag måste till flygplatsen säger en herre som närmat sig oss, stressad talar han om sin resplan, hur ska jag göra nu?
Klockan fortsätter ticka på, de arla timmarna är förbi och nu är det rusning, plattformen fylls på, människorna är samlade och det finns en anda av förbund, det som binder de samma är väntan, väntan, väntan. Alla måste det, stor som liten, ödet är samma, så hörs det repetitiva utropet, inställd avgång pga. olyckshändelse.
Vi som befinner oss på plattformen bland resenärerna informerar så gott vi kan och tillåts, många lyssnar inte färdig, avbryter och svär. Man kan ta på frustrationen, en kvinna svimmar, läget bli skarp, vi fördelar oss, en tar hand om situationen den andre stannar kvar och fortsätter ge information, bland de väntande resenärer finns sjukvårdspersonal på väg till sina jobb så kvinnan får hjälp blixtsnabbt.
