Måndag den 19:e juni.
Jag är ledig den dagen och ägnar tiden åt att städa min lägenhet, lyckligt ovetandes om vad jag missar på min arbetsplats.
På kvällen ser jag på Aktuellt, som ägnar stor tid åt att rapportera om kaoset på den svenska tågtrafiken. Inställda avgångar och fortsatta förseningar, på grund av att underhållsarbetet på Södra stambanan mellan Stockholm och Malmö försenats. Frågeställningen lyder: ”När kommer vi kunna lita på att tågen går, och kanske till och med i tid?”
Under programmets gång intervjuas infrastrukturminister Andreas Carlsson (KD), Trafikverkets generaldirektör Roberto Maiorana och Tågföretagens förbundsdirektör Pierre Sandberg. Alla tycker att situationen är oacceptabel, men det tycks samtidigt vara oklart vem som bär ansvaret, med tanke på att organiseringen är så fragmenterad till följd av avregleringen av den svenska järnvägen. Ett perspektiv som helt utelämnas är de anställdas. Hur påverkas vår arbetsmiljö när det ser ut så här? De enda röster som hörs i nyhetsinslaget är chefers och resenärers, men inte oss anställda som jobbar ombord tågen.
Ett perspektiv som helt utelämnas är de anställdas. Hur påverkas vår arbetsmiljö när det ser ut så här?
Visserligen görs försök att ställa kritiska frågor till infrastrukturministern, men problemet är att nyhetsinslaget dessvärre inte erbjuder någon fördjupad och bredare analys kring varför det ser ut som det gör idag. Det är som om beskrivningen av situationen måste återintroduceras som om det vore något nytt. Det är som om detta omfattande problem uppstod av sig självt.
Min kollega fick en utskällning av en resenär som kallade henne ”inkompetent” och försökte läxa upp henne med en mini-föreläsning hur företaget minsann borde agera.
Jag kommer tillbaka på tisdagen och får höra av min kollega att alla avgångar från vår stationeringsort varit inställda. Min kollega fick agera ”gul väst” och vara synlig på plats på stationen för att förmedla upplysning till resenärer. Flera resenärer är arga och stressade över situationen, och tar ut sin frustration på oss i tågpersonalen som om det vore vårt fel att det ser ut som det gör. Min kollega fick en utskällning av en resenär som kallade henne ”inkompetent” och försökte läxa upp henne med en mini-föreläsning hur företaget minsann borde agera.
