Böckernas sidor är oftast svart tryck på vitt papper, men åt dig som läser kan de skapa alla möjliga färger och drömmar. Böcker kan förändra din världsbild och i vissa fall, om du verkligen använder dem på rätt sätt och i rätt ordning, så kan de förändra hela ditt liv. Jag tror att det var det jag hoppades på mest av allt, men ofta har böcker – det började med serietidningar – varit något av en verklighetsflykt för mig. Skolår av utanförskap och mobbning och arbetsliv som lydig arbetare skapade ett starkt behov av läsa mig bort. Ungefär så som som Netflix gör för många idag. Och tro mig, jag har sett tusentals filmer jag också.
Ibland måste en läsare söka genom många böcker för att finna den som talar till själen, jag märker fort ifall en bok kommer att tilltala mig eller ej, oavsett ämne är det viktigt med strukturen på texten, språket. Tid och rum är essentiellt, känsloläget likaså, det är mycket som måste passa in för en magisk matchning.
Många ger därför upp läsningen tidigt i livet och läser enbart det som skolans kursplanerare ristat i sten. Vissa böcker står därför i många decennier och väntar på sin läsare och det vilar en poetisk och högst påtaglig laddning i en perfekt matchning om den har tagit så lång tid på sig. Det är sånt som skapar bokmalar, när vi hittar rätt kan vi uppnå samma känslor som under en förälskelse i tonåren. ”Fjärilar i magen” som vi säger att vi känner vid kärlek vid första ögonkastet ligger gömda i böcker.
Fjärilar finns i bokhyllor. Bokfjärilar ihoppressade så som man förr i tiden pressade blommor, bevarade i vad som under vår korta vistelse i detta jordeliv känns som en evighet.
Fjärilarna ligger också gömda i dammiga bokhyllor. Bokfjärilar ihoppressade så som man förr i tiden pressade blommor, bevarade i vad som under vår korta vistelse i detta jordeliv känns som en evighet. Kanske väntar på den som behöver de en gång skrivna orden just precis i den delen av livet som de befinner sig i där och då.
Om du råkar hitta rätt kommer fjärilarna att väckas till liv som Arthurs svärd excalibur i bokserien Svärdet i stenen. Fjärilarna kommer att flyga inom dig och kittla ditt hjärta och din mage på samma sätt som kärleken har en förmåga att göra. När du läst färdigt kommer någonting att kännas förändrat, utvecklat inom dig, denna förändring kommer du alltid att bära med dig. Precis som att kärleken kan krossa våra hjärtan och antingen lämna oss i evig tvekan inför den i vårt framtida liv eller lyfta oss till skyarna och i sällsynta fall hålla oss svävande på moln genom hela livet, så kan också vissa böckers fjärilar vara både svarta och vita och påverka oss därefter.
Ja, vissa böcker borde kanske inte läsas av vissa människor. Bokhandlaren i Den Oändliga Historien avrådde bokens hjälte Bastian från att läsa boken med samma titel. Han frågade om Bastian under sin läsning ”varit” kapten Nemo, fångad i sin ubåt, det hade han.
”Var du inte rädd att du inte skulle kunna fly”?
”Men det är ju bara en historia”! utbrister Bastian.
”Det är precis det jag menar, dina böcker är säkra”.
Hösten 2022 besökte jag för andra gången mitt nya favorithotell Hotell Gästis i Varberg. Ett hotell som rymmer 15 000 böcker och ett litet underjordisk spa med en bubbelpool som har ordentligt med ös i bubblorna en ren fröjd för en öm arbetarkropp. Hotellet har även en intressant och excentrisk ägare (idag pensionerad) och hans historia finns att läsa i en bok om honom på Hotellen. Jag försökte få en signatur av honom på bokmässan, där han hade en monter med reklam för hotellen och bokhyllor där besökarna kunde leta upp en bok och ta hem gratis (Jag valde ”Arbetets Ansikten”). Först vågade jag inte gå fram, de andra gångerna vi gick förbi var han inte på plats. Jag hade tänkt bjuda min pappa – som aldrig varit på spa – till Hotell Gästis och det hade varit roligt med en signatur och kanske en personlig önskan om en trevlig vistelse. Det blir inte som man tänkt sig och pappa har fortfarande inte velat resa dit, det är svårt att få med sig honom på länge resor idag. Själv har jag redan en signerad bok, jag bad författaren till Lasse Didings biografi att ordna en signatur från dem båda på bokreleasen.
En bubbelpool som har ordentligt med ös i bubblorna är en ren fröjd för en öm arbetarkropp.
Eftersom gästerna får ta med sig valfri bok och jag brukar efter badet lämna rummet om kvällen för att gå på bokfjärilsjakt bland de många bokhyllorna som utgör en del av hotellets unika inredning. Det är enklare att göra så på Gästis än dotterhotellet Hotell Havanna, där majoriteten av böckerna finns nere på relax-avdelningen och jag känner mig lite uttittad när jag smyger ner dit.
Jag har utan resultat sökt biblioteket på Gästis, vilket jag fått för mig ska finnas där. Kvällens bokfjärilsjakt ledde mig till en bokhylla som faktiskt hade en liten lapp som gav den en kategori. ”Lyrik”, stod det. Jag brukar söka efter inbundna böcker, men av någon anledning föll min blick på en sliten solblekt röd liten bok med titeln ”Bakom Fabriksmurarna” av Erik Johansson. Boken var av den typen där läsaren själv måste sprätta upp sidorna, något som inte gjorts.
Min blick föll på en sliten solblekt röd liten bok med titeln ”Bakom Fabriksmurarna” av Erik Johansson.
Den hade även spår av att ha hamnat hos antikvariat där någon borde köpt den igen och slutligen hamnade den hör på Hotell Gästis. Här har den stått i hyllan som en hotellinredning mitt framför näsan på hotellgästerna som suttit vid bordet som står framför denna hylla. Kanske har någon bläddrat lite i den, men på 40 år har ingen läst den pärm till pärm, inte förrän nu. Boken är solblekt och någon gång i tiden har någon spillt någonting på framsidan, en droppe har runnit på framsidan och satt sitt spår i tiden. Framsidan visar en skiss av en gammal arbetare i färd med att utföra sina dagliga sysslor, han ser trött, sliten och uttråkad ut. Jag undrar om Erik tänkte som jag, att inte kan väl någon vara intresserad av att läsa dessa anteckningarna från ett källarhål.
Jag öppnade upp boken, började läsa och fastnade direkt för språket och författarens sätt att beskriva livet på fabriksgolvet. Erik går även in på den besvikelse som arbetarna på den tiden kände gentemot vad arbetarrörelsen hade blivit. Det slog mig att varken politiken, arbetarrörelsen eller den robotliknande tillvaron för arbetare har förändrats nämnvärt på 45 år. Jag var även förundrad över Eriks (ja, boken är självbiografisk) filosofiska läggning och hans kamp för att, sin situation till trots, få ge uttryck för den och låta den blomma ut i sinnena hos andra arbetare.
Det slog mig att varken politiken, arbetarrörelsen eller den robotliknande tillvaron för arbetare har förändrats nämnvärt på 45 år.
De följande veckorna grottade jag ner mig än mer i några av övriga böcker han skrivit. ”Tvångsintagen på blå planeten” är min favorit, där ger han som mest uttryck för sin filosofiska sida. Många av de andra romanerna har ett liknande upplägg, kanske var det som Erik skrev, att arbetarförfattare förväntades skriva på ett visst sätt. Exempelvis den obligatoriska delen med sexuella bravader, som jag kan tänka mig skulle locka arbetare att läsa.
På Per Eriks rekommendation läste jag också lite Lars Hård av Jan Fridegård. ”Jag är Lars Hård” skrev Erik som kände igen sig i Fridegårds bok. Efter att ha studerat Erik Johanssons böcker kände jag mig också en djup samhörighet med Erik, som om vi upplevt samma pinor. För att kunna kalla sig arbetarskrivare, måste man enligt Erik ha arbetat i 20-30 år och han gav själv inte ut några böcker förrän han var pensionär. När Erik skrev att han var Lars Hård tänkte jag: jag är Erik Johansson.
Erik: Jag önskar att jag hade fått träffa dig, nu är det lite för sent. Tack för allt du lämnade. Du hade rätt, utan dina årtionden av lidande hade du inte kunnat skriva dessa böcker. Jag är mest ledsen att säga att det inte har blivit mycket bättre för arbetare idag heller. Och du förresten, ordförande Thöntig lever vidare! Men en sak är evig, naturens skönhet finns fortfarande att finna bortom och inom fabriksmurarna. På lagret gör den sig påmind via fåglar som flugit in och kvittrar om sin längtan att hitta ut i naturen och finna en partner.
Erik: Jag önskar att jag hade fått träffa dig, nu är det lite för sent. Tack för allt du lämnade. Jag är mest ledsen att säga att det inte har blivit mycket bättre för arbetare idag heller.
Idag var tvättmaskinen full av vad som ser ut som papper. Jag är rädd att jag råkat tvätta bort min lilla anteckningsbok där jag skriver ner tankar som var tänkta att leda till blogginlägg. En smärre katastrof för dem som skriver, du förstår, käre läsare, idéer måste fångas färska, när de dyker upp. Så ett litet anteckningsblock är som en fjärilshåv. Ju äldre vi blir desto mindre skakas vi dock inombords av diverse missöden, ju längre vi lever desto mer apatiska tycks vi bli inför de våndor livet kastar mot oss. Man vänjer sig, det som inte dödar härdar säger de.
