Förskolan jag arbetar på håller på att renoveras utanpå. Vi får nya verandor och det läggs asfalt på cykelvägen bredvid. Det innebär att vi har första parkett till en spännande föreställning som, speciellt idag när de la asfalt, innehåller stora fordon och högljudda maskiner.
Barnen trycker sig mot fönstren när vi är inne, eller staketet när vi är ute. Arbetarna känner sig säkert väldigt iakttagna, men det hör till när man är på en förskola. För på en förskola är det häftigaste som finns arbetare som kör fordon. Dumper, lastbil, grävmaskin (inte grävskopa), traktor – det spelar ingen roll, vi släpper allt när de kommer. Vi bara måste glo lite!
På en förskola är det häftigaste som finns arbetare som kör fordon. Dumper, lastbil, grävmaskin (inte grävskopa), traktor – det spelar ingen roll, vi släpper allt när de kommer.
På mitt förra jobb fick jag jaga ett barn som drabbats av besvärjelsen som kommer med en gatusopare. När jag jagat ikapp barnet så stod vi där och glodde. Jag, ett barn och ett litet, litet eldrivet fordon med kvast, ensamma på en öde skolgård. Killen i bilen tycktes ge oss ett trött leende.
Jag kommer ihåg att jag i denna stund tänkte något i stil med ”när byter barnen hjältar?” Har ni också tänkt så? Funderat på när skiftningen händer? Den när rediga kvinnor och män med samhällsbärande arbeten byts ut mot taniga, kostymklädda kapitalister? Vid vilken ålder tar Bianca Ingrosso över ett barns psyke?
Vid vilken ålder tar Bianca Ingrosso över ett barns psyke? När byts rediga kvinnor och män med samhällsbärande arbeten ut mot taniga, kostymklädda kapitalister?
Det är förmodligen olika, men visst är tanken svindlande? Och visst är det fint på nåt sätt, att de små barnen har riktiga hjältar som förebilder, iallafall en tid? Jag tycker det. Så jag står där och glor tillsammans med barnen. Sen glor vi lite till!
