#LexTintin syns överallt på sociala medier. Röster hörs för den lilla pojke som blev mördad av sin pappa som genom tingsrätten fick rätt till umgänge.
Det slogs larm från polis, skola och socialtjänst. Ändå valde domstolen att döma ut umgängesrätt till pappan, det vill säga rätten att träffa barnet under vissa tider. I lagstiftning framgår det att barnets bästa ska vara avgörande i domar som rör barn, men vi som jobbar med frågan mäns våld mot kvinnor vet att det alltför sällan tillämpas i praktiken.
I lagstiftning framgår det att barnets bästa ska vara avgörande i domar som rör barn, men vi som jobbar med frågan mäns våld mot kvinnor vet att det alltför sällan tillämpas i praktiken.
Nu är en pojke död och samhället skriker. Jag läser kommentarer om att det är socialtjänstens fel och folks upprördhet över att detta kan få hända i landet Sverige. Jag önskar så att denna upprördhet kan leda till att personer engagerar sig och läser på om systemet och arbeta för en förändring. Aktivistiskt, politiskt och på arbetsplatsen.
På min arbetsplats är detta en av de stående frågorna. Vi har gråtit efter domstolsbeslut och efter bråk med andra enheter på socialtjänsten som, enligt oss, vägrar se våldets allvarlighetsgrad. Vi har under flera år sagt att ”det kommer krävas att en kvinna eller ett barn dödas till följd av utdömd vårdnad/umgänge innan något händer”. Nu är en pojke död och inget är sig likt. Men allt är sig likt. För det här pågår varje dag, hela tiden. Livrädda kvinnor som måste lämna över sina barn till våldsutövande pappor. Livrädda barn som håller sig fast vid mamma och skriker för att de inte vill gå till pappa.
På min arbetsplats är detta en av de stående frågorna. Vi har under flera år sagt att ”det kommer krävas att en kvinna eller ett barn dödas till följd av utdömd vårdnad/umgänge innan något händer”. Nu är en pojke död och inget är sig likt. Men allt är sig likt. För det här pågår varje dag, hela tiden.
Och när spridningen av #LexTintin kommer minska och de flesta går vidare, kommer våra våldsutsatta kvinnor och barn behöva leva kvar i samma orättvisa system, som i vissa fall innebär risk för att bli bragd om livet. I andra fall innebär det stor risk för ökad psykisk problematik, fysisk ohälsa, missbruk och självmord för de barn som tvingas leva med våld. Och risken ökar även för de kvinnor som lever i våld.
Vi fortsätter skrika oss hesa för kvinnor och barns rätt till fria liv. I denna sorg hoppas jag att privatpersoner och yrkesverksamma samt politiker tar krafttag för en medmänsklig familjerätt, där kvinnor och barns säkerhet går före pappors rätt att träffa sina barn.
