Idag är min jourdag, det innebär att jag tar emot allt och alla som ringer in. Ibland ringer det ingen, ibland ringer det både våldsutsatta och andra, som myndighetspersoner.
Polisen ringer in till jouren 08.25 och berättar att en kvinna som nyligen blivit misshandlad inte vågar gå hem till sin bostad då hon är livrädd för sin man. Befogat. Polisen kör henne till socialtjänsten och jag möter upp henne och hennes unga son. Jag sätter pojken i ett eget rum och frågar flera gånger om han vill ha varm choklad tills han svarar ja.
Polisen kör henne till socialtjänsten och jag möter upp henne och hennes unga son. Jag sätter pojken i ett eget rum och frågar flera gånger om han vill ha varm choklad tills han svarar ja.
Jag talar med kvinnan och ställer några kontrollfrågor såsom om hon tror att mannen kan döda henne, om han tagit stryptag och om han kontrollerar allt hon gör. Hon och pojken får sedan åka till ett skyddat boende innan jag rör mig mot ett annat jourbesök med en kvinna som nyligen blivit knivhuggen av sin man.
Hennes son är också initialt med innan vi lyckas prata med mamman i enrum. Han frågar ”har pappa dödat någon förut?” och jag ser skammen i mammans ögon. Jag hinner tänka vilka risker det innebär att som barn uppleva våld i hemmet – ökad risk för missbruk och psykisk ohälsa såsom att utveckla PTSD. Jag undrar hur det kommer gå för den här lilla pojken, som knappt 10 år gammal sett och hört pappa slå mamma. En pojke som borde fråga om pappa kommit hem från jobbet och inte om pappa har dödat någon.
Jag undrar hur det kommer gå för den här lilla pojken, som knappt 10 år gammal sett och hört pappa slå mamma. En pojke som borde fråga om pappa kommit hem från jobbet och inte om pappa har dödat någon.
På rasten hinner jag snabbt scrolla sociala medier och ser rosbuketter och finbesök på restauranger, innan jag ska tillbaka till jobbet där jag ser slagna kvinnor. Det är en brutal kontrast och ibland svårt att greppa att allt detta sker parallellt i samma värld. Jag journalför och gråter en skvätt för pojken som fick åka till skyddat boende, sen packar jag ihop min väska och lämnar våldet.
Eller, lämnar jobbet. Går på finrestaurang med en vän och lägger upp en post på Instagram.
