Som pedagog i förskolan är man van med otroligt fysiska pass i kombination med en tryckande psykisk press.
Men till det allra sorgligaste; tro nu inte att tjänstemännen på kommunen är byggda av samma skrot och korn som arbetarna. Här sitter de mest mjäkiga, beigea, arbetarföraktande och lata karlarna du någonsin mött.
Det är tunga lyft, städning (som att dammsuga mattor), diskning samt det eviga släpande med vagnar, madrasser, sopsäckar och bångstyriga barn. Det krävs ett visst psyke utöver en god kroppslig hälsa. Du behöver vara beredd på att vara ensam med full barngrupp, oavsett ålder.
Din kollega behöver i sin tur vara beredd på att byta bajsblöja i rekordsnabb takt för att de andra barnen inte ska slå ihjäl sig under tiden. Göteborg kommun lägger pengar på hög, trots att de vet om att förskolan befinner sig i kris sedan många år tillbaka. NPM-mentaliteten har nästlat sig in i förskolan och här går inte överskottet tillbaka till verksamheten som förr.
Men till det allra sorgligaste; tro nu inte att tjänstemännen på kommunen är byggda av samma skrot och korn som arbetarna. Här sitter de mest mjäkiga, beigea, arbetarföraktande och lata karlarna du någonsin mött. Detta fick jag erfara här om veckan när min chef fått på sitt bord att jag kränkt en av dessa.
Anledningen? Jag kommenterade ett inlägg på förskoleförvaltningens Facebooksida och påtalade ekonomiska nedskärningar, vilka visar sig i ex. den mat som serveras. En av dessa tjänstemän på kommunen såg min kommentar och valde att söka upp mig via kommunens intranät. När han spårat mig till min arbetsplats så golade han ner mig till chefen. Jag slapp ju undan såklart när det visade sig att jag inte alls kränkt någon, utan kommenterat om kommunens budget på en allmän sida utan att nämna har jag jobbar.
En av dessa tjänstemän på kommunen såg min kommentar och valde att söka upp mig via kommunens intranät.
Några dagar senare ringer samma människa upp mitt jobb och söker mig. När jag svarar så säger han inget om att jag kränkt honom, utan ber om att vi ska ordna något slags medlingsmöte. Jag suckar och pratar mjukt med den otroligt nervösa och darriga mansrösten på andra sidan. Trots att det är jag som är jagad och hotad av en obehaglig karl. Nästa dag får jag veta av chefen att jag inte bör gå på något möte. Tjänstemannen som sökt upp mig och sedan trakasserat mig genom att ringa fick inga repressalier. Jag fick inte någon ursäkt. Allt slätades över – och så växer sig skinnet på min näsa lite starkare.
